jessix

ibland är det så skönt att vara hemma en hel dag utan att göra någonting. bara ligga i soffan och somna till lite då och då och inte alls vara brydd om vad klockan är, för det är inte nödvändigt. det är lika att ligga där och slappa, och slippa allting som händer utanför. ibland är det faktiskt skönt, för vem bryr sig om klockan? det är lika bra att inte veta hur mycket klockan är, man hinner med så mycket mer. även fast man bara ligger hemma och gör ingenting. jag har legat med datorn på bordet framför mig hela dagen, och jag har riktigt tänkt att blogga, men direkt jag tog datorn i famnen så försvann det. det jag skulle skriva. fast egentligen var det ingenting speciellt. om min dag bara, men den ser ut som de andra. fast idag låg jag bara hemma efter skolan. det är somsagt skönt ibland.

och ibland är det skönt att fundera. sådär riktigt djupt så det känns som om man är där igen, i tankarna helt enkelt. tills man kommer att tänka på något dåligt, och man får ont i magen. men det går över efter ett tag. förut levde jag alltid på det gamla, jag tyckte saker bara för att jag gjort det förut och jag sa saker bara för att jag gjort det förut. jag var dum helt enkelt, jag ville väl på något sätt inte svika mig själv från förut. det kom jag på helt själv. nu skiter jag i allt som hänt innan, om det inte är bra saker jag tänker på såklart. nu älskar jag mitt liv som aldrig förr. visst händer det grejer som bara får en att tappa greppet om allt och förbli ett frågetecken, men det går över. allt löser sig på ett eller annat sätt tillslut, hur mycket man än tror att det inte är så.

det jag inte tycker om med mig själv är att jag förlitar mig på helt fel personer. man blir besviken, det blir man, tillslut, men ändå lär man sig aldrig. man bara upprepar allt flera gånger om i hopp om att det har skett en förändring, men sen sitter man där tillslut och ångrar sig äckligt mycket över att man gick på skiten igen. man lär sig aldrig helt enkelt. om man inte är som mig och har kommit på det  nu då, att idioter inte är allt. idioter som man tidigare, innerst inne, tyckt har varit idioter men intalat sig själv att det inte är så, bara för att man ska orka med. men idioter kanske behövs ändå. vad ska man annars skratta åt? det är bara det man får leva med, det går inte att ändra på en idiot. säger man till en sådan att den är en just sådan så sker bara ännu mer idioti. bara för att man yttrade sig.

men sen har jag ju mina också. mina fina människor. jag kan inte föreställa mig ett liv utan dom, det går inte. ni är inte många, men ni är mina. mina änglar som får mig att stiga upp varje dag, som får mig att skratta, må bra, ibland gråta, ni får mig att ha kul, att se på livet med en nypa salt. skratta åt de som vill en ont, stå emot de som vill en ont. ni får mig att glömma alla bekymmer, ni får mig att le. hela tiden. jag behöver bara titta lite snabbt eller höra eran röst, eller tänka på er! jag bara ler. det är ingen idé att planera framtiden, spontana grejer är alltid bäst. visst dyker det upp idioter på våran väg också, men det är sådana man ser rakt igenom och skiter i. är det värre så är ni ju där, jag skiter i alla bekymmer helt enkelt. det är endast eran närhet jag behöver för att överleva, endast ni som får mig att vara lycklig. jag vet också att de som stör sig på mig inte är mer än avundsjuka, över vad vet jag inte, men vad annat skulle det bero på? klart dom är avundsjuka, jag har världens finaste människor som mina vänner, jag har min underbara mamma som alltid ställt upp för mig oavsett hur dum jag har varit, mot alla och mot henne. jag har min alldeles fantastiska pojkvän som skiter i mina brister, det är endast han som vet vem jag egentligen är, det är honom jag ligger och pratar med om kvällarna, om livet, om ALLT, han vet allt. allt allt allt som går att veta om mig. han har sett alla mina sidor och vet hur han ska reagera på allt. han vet allt. visst har vi haft det jävligt vissa gånger, faktiskt en hel del gånger, men det är bara det som gör oss starkare. ändå står han vid min sida och skulle offra allt för mig. hur elak jag än kan vara. fast jag brukar inte vara så elak. han är mitt ljus, mitt i allting annat. han är min luft, min dag, min näring. han är min. jag har faktiskt fått äran att presentera mig som hans flickvän, och jag är helt ensam om det. i 3 år har det varit, förevigt ska det vara. jag älskar dig christian, högt över allt annat.

och rosanna. !!!!!!! det finns inga ord. du är så fin. ingen annan vet hur man ska få mig att skratta så som du gör. tro mig när jag säger att du är bäst. för jag menar det verkligen.



och klockan spelar stor roll. det gör den. nu ska jag gå och titta på mitt fina liv jag lever, i mitt fina vardagsrum på mina fina pojkar, i mitt lyckliga hem. och det spelar ingen roll vad ni säger, gör eller skriver, på något sätt försöker få mig att känna mig träffad, för jag skrattar åt er. jag skrattar åt er så jävla högt så grannarna klagat. :) jag är lycklig utan er, jag har aldrig varit lyckligare. och det är inte skitsnack, för jag vet att ni vet att det är sant. och det gör så jävla ont va? haha