jessix

jag har mina minnen att le åt. jag har min framtid att le mot. jag har mitt underbara liv att le åt! inte är jag bitter =) det var en lång tid, det var det, en jädrans lång tid, en bra lång tid. nästan 4år av mitt liv! innan dessa fyra år var jag en ensam liten själ. jag trodde inte det fanns någon för mig, jag var bara missnöjd med mig själv och det jag gjorde. ingenting gick min väg, men sen dök han upp! den fina, som räddade mig, som lyfte upp mig igen och fick mig att stå upp för den jag är. han, christian, som tillhörde mig i 4 långa år, fick mig att leva. idag vet jag inte var jag hade stått om inte han hade hittat mig, jag har inte den blekaste om vad jag hade gjort idag. vem hade jag umgåtts med? hur hade skolan gått? var hade jag bott? finns så många tankar i mitt huvud, bra tankar. han fick mig att leva. ta vardagen som den kommer och inte bli nedsänkt av någon annan. han var min styrka i 4 år och det tackar jag honom djupt för, det gör jag. jag tackar honom för att han alltid har förstått mig när ingen annan gjort det, att han lyssnat och orkat med mig när ingen annan gjort det. tack c! du betyder fortfarande jättemycket för mig, du är min bästa och närmsta vän. du är den enda, på hela denna jord, som vet ALLT om mig. om mina brister, om mina bra sidor, om sådant INGEN annan vet om. och jag vet att det sitter säkert hos dig, jag vet att det inte går vidare, och det tackar jag dig också för. tack för att du, alltid, ställt upp för mig. tack för alla gånger du förlåtit mig när jag varit elak, tack för alla gånger du kramat om mig och visat att jag inte behöver skit från någon. jag tackar gud för att jag fick en sån fin kille. nu kan jag verkligen inte tänka mig någon annan än dig vid min sida, men så känns det alltid. jag vet att det finns en rätt för oss där ute, det vet jag. du var min rätta i 4 år, du var den enda som kändes rätt för mig! och det tackar jag dig också för =) det bara är såhär ibland, sådant händer. trist att det hände just oss, men vafan.. inte är vi bittra =) snart flyttar han till sthlm (mesttroligen) och då blir jag ensam mestadels. ja, jag kommer noja över mörkret och sova med alla lampor på, ja jag kommer vakna på natten och inse att "fan, han är inte här". och ja jag kommer sakna dig. något enormt. men jag kommer klara det, och det kommer du med. vi kommer komma över det och vi komma klara oss fint med våra liv. komma långt bara vi vill, och vem vet, det kanske är dig jag gifter mig med om 20-30 år? =) man ska aldrig säga aldrig!

och till er som undrar och tycker att det är skit konstigt, ja, vi bor fortfarande ihop. det är såhär vi bearbetar detta, vissa väljer att bli jätte osams och vissa låtsas inte om den andra, men vi gör såhär. ni får tycka det är jättekonstigt om ni vill, men det skiter jag i. såhär trivs jag just nu, och det gör han med. vi båda vet om hur läget är och vi lever med det. vi tar en dag i taget. vi har dessutom rambo tillsammans, han är faktiskt som vår bebis! hur det blir senare får vi se, men han stannar med mig när crille åker till huvudstaden, det har vi kommit överens om.

men jag är stark, och det är han med! vi båda har gått igenom mycket, båda innan vår tid och under vår tid. det är det som har gjort oss till de individer vi är idag, och jag har bara fått mig en stor kunskap om hur livet kan vända sekunden efter att allt är bra. vi har alltid haft ett moget och bra förhållande, båda har haft sin frihet till att umgås med sina polare på egen tid, och svartsjuka har inte förekommit allt för ofta. det är det som fick oss att hålla ut, vår tillit. och det tackar jag honom för. men nu är det dags för mig att leva mitt liv, på egen hand. utan någon som ger mig råd om olika saker, utan någon som får mig att verkligen hålla mig stark när allt känns skit. men så småningom kommer jag kunna allt det på egen hand. jag kommer bli en självständig jessica som tacklar allt i min egna takt. jag kommer klara det här. jag har redan klarat av en stor del. och det tackar jag mig själv för.