jessix

vaknade 15.00 idag. inte okej. men ändå så okej. vaknade till flera gånger av mardrömmar och ville fort somna om för att inte inse att jag är helt ensam när jag vaknar. rosanna (<3) for vid elva-tolv och därefter ville jag inte vakna. ville bara sova och sova och sova. för att slippa känna som jag gör. jag är helt vilsen och vet ingenting.

tänkte tidigare att nu drar jag. nu sticker jag till enköping. för jag orkar inte vara här.

hur ska jag bygga upp allt själv? allt det mentala? hur ska jag kunna leva ensam? hur ska jag klara mig?

pratade med hundarna idag när vi gick ut. jag bad om förlåtelse för att jag gör så att dom måste bo i en etta. jag sa att de kommer att lösa sig och att allting kommer att bli bra. dom titta på mig som om jag vorde störd o knalla vidare. sen när vi kom in så la jag mig i sängen o böla. då kom mina fina. mina fina små liv kom och tröstade och slickade bort tårarna. då grät jag ännu mer för att jag inte kan förstå hur dom kan älska mig ändå.

slog igång tvn och tänkte att det kanske bli skönare. sen tröck jag på mute.

stekte ägg. hittade inget salt. tänkte att jag skiter i det men sen var det inte alls gott. måste köpa salt.
hade jag bott med mamma hade jag inte behövt oroa mig över salt.

känns som om jag är hemma hos någon. känns inte som mitt. hatar att inte bo i mitt egna hem. ska nån bo i mitt hem på storgatan? ska nån ta mitt sovrum? ska nån duscha i min dusch? jo nån ska. känns skumt. det är ju mitt.

känns som om jag gråtit konstant i ett dygn.

over and out.