jag har hört om en stad ovan molnen
precis när man tror att det inte finns fler tårar så kommer det massor. ena sekunden skrattar jag och andra gråter jag. så många tankar i mitt huvud och jag hänger inte riktigt med.
det mest konstiga med det hela är att lära sig att leva med en sorts saknad som man inte kan göra någonting åt. jag kan inte ringa eller fara förbi för han finns ju inte där.
hur hanterar man sånt här? hur överlever man? hur kommer man någonsin börja må bra igen? det känns så jävla tomt. det gör så ont i mig. kändes jobbigt att vakna idag. insåg att allt var verklighet och ingen dröm och det gjorde ont.
telefonen ringer hela tiden. orkar inte men måste. måste orka. måste fixa. måste leva måste andas. måste skratta måste gråta. måste allt måste inget.
vill bara ligga här. alltid vill jag bara ligga här.
lyssnar på din musik. lyssnar på better days och kommer ihåg hur vi alltid sjöng till den i svarta volvon. jag är så glad att du fick se din idol, och du var så glad! du var så stolt och glad innan du for och såg honom! lyssnar på still haven't found what i'm looking for och tänker på hur mycket du tyckte om den. hur du sjöng med och fascinerades över bonos röst. hur du alltid bad mig lägga på det där "jotob" och bruce. eller elvis. eller bono. och du sken. som en sol sken du samtidigt som du sjöng.
oavsett hur mycket ont jag har haft pga dig så har du alltid varit du. du har alltid varit min pappa, min söta lilla pappa som var världens vänligaste person. någonstans under vägen hamnade du snett och dåliga saker hände gång på gång, men du stod ut. det livet du levde alltså. jag finner inga ord.
men jag vet att du älskade. du älskade oss så högt och innerligt. du behövde inte visa det för jag visste det. alla visste det. men du kunde inget göra.
jag hoppas att du mår bättre där du är och att alla tar hand om dig. jag hoppas att du ser mig varje dag, att du följer mig var jag än går. att du alltid finns med mig. för dig glömmer jag aldrig och dig slutar jag aldrig älska. oavsett vad.
jag kommer sakna dig något enormt. men jag vet att vi ses igen. någon dag, någonstans så ses vi igen.
alltid ska jag komma ihåg dig. alltid ska jag älska dig. alltid ska jag älska den du var. alltid ska jag älska den du gjorde mig till.
vila i frid älskade älskade pappa. min söta lilla pappa. vila i frid, älskade älskade du. ♥
tänker på dig.. kram
du måste leva för honom nu hjärtat. du kan - för han vill det. love you.
Hej tjejen - fint skrivet, pappa hade gillat texten. Du vet var vi finns..../R
Beklagar sorgen. Kram
Ps. Gillar rubriken du valt. Sången är jättefin.
♥
Beklagar sorgen, riktigt fint inlägg! <3
Beklagar sorgen oerhört mycket :(
finns inga ord för hur jobbigt det är.
Många kramar till dig.
Beklagar sorgen! vet att det låter dumt, men försök att vara stark! Lev varje dag, ta varje andetag för honom. Han hade säkert önskat att du hade gjort det för honom. Han finns alltid inom dig och du bär med dig honom vars du än går.
Många kramar!
Huj jag hörde Jessica, vad tråkigt. Det är alltid så enormt jobbigt när någon nära oss dör. Men på något sätt kommer livet åter trotts att det känns mörkt. Du kommer att klara det Jessica.
Döden är så deffentiv, man kommer på saker man borde ha sagt men aldrig gjorde, eller man kommer på att jag skulle ha gått dit då jag tänkte. Tänk inte så för så är det inte, man träffas, man får meddelanden och du behöver inte vänta, han finns med dig.
Kram
Anna Svelin (Jontes mamma)
Så fint skrivet.
Fortsätt alltid vara lika stark som du var idag när vi såg honom en sista gång
Minns alltid så rofylld och fin han såg ut
Glöm aldrig att han vakade över dig till slutet!
Kärlek i massor♥
beklagar sorgen! ♥
beklagar sorgen, jätte fint skrivet.